måndag 31 augusti 2015

Bäddat för bedragare!

Flera borgerliga valfrihetsreformer har öppnat dörren för den organiserade brottsligheten. Något intresse att stänga igen den dörren har dessvärre inte kunnat skönjas från borgerligt håll.

Det är nästan uteslutande under borgerligt maktinnehav som olika former av valfrihetsreformer sjösatts. En av de tidigaste var LSS, en revolutionerade frihetsreform som gav funktionshindrade en egenmakt de tidigare bara kunnat drömma om.
En av de senare är LOV som har inneburit ökad möjlighet för äldre att själva välja hemtjänst och äldreboende. Trots att det gått 15 år mellan LSS och LOV – och trots alla indikationer om kostnadsexplosion och systemhotande fusk inom LSS – gavs LOV samma typ av naiva utformning.
Nu ser vi resultatet. Efter det stora assistansmålet från Södertälje (Elma-­målet) som nyligen avslutades i hov­rätten pågår nu ett nytt jätteärende med samma typ av avancerat brottsupplägg. Denna gång handlar det om hemtjänsten.
I radioprogrammet ”I lagens namn” bjuds lyssnarna på en föredömlig genomgång av det mål som tros bli ett av Sveriges största och kosta ungefär en kvarts miljard (P1 9/8). Där talas om det perfekta brottet som till skillnad från exempelvis narkotikahandel inte kräver penningtvätt, jakt på återförsäljare och missbrukare som vill köpa varan.
Vinsterna är flera. De vita inkoms­terna blir en front för den som vill leva ett skenbart laglydigt liv. Risken att bli avslöjad är liten. Ännu mindre, snudd på obefintlig, är risken att bli fälld.
Detta stora hemtjänstmål, med 32  åtalade, som rullar i tingsrätten nu och väntas pågå till sommaren 2016 är ett resultat av polisens stora satsning mot de kriminella gängen i  Södertälje. Det som började med avrättningar i  gangsterkrigens spår visade sig leda till assistansbolag och hemtjänst. Det hade nog inte ens polisen kunnat förutse när strategin mot Södertäljes tyngsta kriminella började planeras runt 2010.
Trots att det nu gått ett par år sedan indikationerna om systemhotande fusk började höras har den förra regeringen förhållit sig passiv. Så sent som förra året argumenterade Maria Larsson (KD) för en lag som tvingar kommunerna att erbjuda privata alternativ. När tidningen Kommunalarbetaren ställde Maria Larsson till svars för det fusk som förekommer var hennes förklaring att kommunerna nog lagt för lite tid på uppföljning. (KA 16/1  2014)
Det är måhända sant. Men sant är också, vilket framkommer i radioprogrammet, att lagen är utformad så att kommunen inte har rätt att kontrollera scheman, vilka som arbetar eller brukarnas journaler.
Fusket har gått till så att äldre utan behov av omsorg har legat nedbäddade i sängen när kommunens biståndshandläggare besökt dem. De har uppgett stora omsorgsbehov och hemtjänst har beviljats. Anhöriga har anställts för att utföra den.
Genom spaning har man sedan funnit de sängbundna i färd med att baka bullar, kratta löv och åka och handla. Kameror utanför deras hem har kunnat registrera hur de gått in och ut och hur hemtjänstpersonal inte gjort det.
Att fusk begåtts är ostridigt. Att det handlar om mångmiljonbelopp likaså. Bara i Södertälje förde LOV med sig en kostnadsökning på 100 miljoner kronor om året.
Om det räcker för att fälla bolagets vd, en tidigare högt uppsatt politiker, återstår att se. För åklagaren räcker det inte att bevisa att de äldre varit friskare än de utgett sig för att vara, utan att debiterad hemtjänst aldrig utförts.
Att kombinera LOV med möjligheten att anställa anhöriga är nästan för frestande för familjer med rymliga samveten att stå emot. I  den bästa av världar skulle naturligtvis ingen falla för frestelsen, men i den världen lever vi inte.
Den som bara vill komma åt bedrägeriet kan förstås förorda en modell där all vård och omsorgs utförs av offentliga aktörer. Och där den enskilde får hålla tillgodo med den eller de personer som kommunen väljer att skicka, vilket är ungefär det som Vänsterpartiet vill.
Förlusterna för den enskilda, för alla privata vårdgivare som fungerat som goda krafter och som utvecklat omsorgen, skulle vara enorma. Därför hade man önskat någon form av vilja bland de borgerliga att rätta till det som helt uppenbart blivit fel.
Men någon sådan insikt har dessvärre inte kunnat skönjas. Det är erbarmligt både ur ett moraliskt och pragmatiskt perspektiv. I stället för att själva reda upp i röran överlåter de åt vänstern att återanvända den gamla tacka-och-ta-emot-modellen.
Det må båda gott för brottsbekämpningen. För individens frihet och egenmakt gör det då rakt inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar