Susan Ritzen, Mellanösternkorrespondent i Jerusalem

Det är mitt i natten i Östra Jerusalem när jag kommer släpandes med väskan, men nattvakten Yaqub är förstås uppe, tvättar lite oväntat bilen.
- Man får inte tvätta den på gatan, det är olagligt, men den var så smutsig, säger han lagom skuldmedvetet, håller uppsikt så ingen polis kommer förbi. Ska du åka hem nu?
- Nej, jag åker och dyker en vecka först, i Egypten. Har kompisar där. Det är ett väldigt fridfullt ställe. Det kan jag behöva, tänker jag.

Yaqub nickar. Han vill gärna veta om jag har varit på många ställen i världen, och så berättar han att om han får visum så kanske han åker till Wien i oktober med en vän. Alla i familjen och möjligen hela grannskapet lägger en slant och så får en i taget chansen att åka. Det är Yaqubs tur, men inte helt lätt att få visum, som palestinier.
- Jag håller tummarna att du får åka, Yaqub, Wien tror jag är väldigt fredligt, och vackert.
- Vet du, jag har varit i Kina en gång, i två veckor, säger Yaqub.
- Hur var det där då?
- Ja, men det var ju väldigt mycket folk!
- Ja, säger jag och så skrattar vi.

- Vet du, jag har tänkt på det där. Vi här, vi är bara 9-10 miljoner men kan inte hålla fred, men de i Kina, de är över en miljard och ändå krigar de inte! Det är ganska otroligt. Hur gör de egentligen?, säger Yaqub.
Jag undanhåller gärna att känner till en del problem i den regionen också, för Yaqub har rätt. Nåt regelrätt krig är det ju inte i Kina.
Vi blir så uppe i tankarna på alla kineserna och hur de kommer överens att jag håller på att missa bussen till flygplatsen, men Yaqub vinkar bara förbi den.
- Nej det där är inte din buss. Den där är bara för araber. Du ska åka med den israeliska bussen, den är mycket bekvämare, förklarar han.

Och på en millisekund är jag rätt tillbaka i verkligheten i detta konfliktfyllda område, mitt i ett krig som inte vill ta slut, och i en region med områden så separerade och ojämlika, till och med mitt här i Jerusalem, att det är svårt att tänka på något annat än apartheid.
Nu kommer så "min" buss. Väldigt fin är den. Och varför jag egentligen åkte in i Israel och till Gaza igen, trots att korrevicket är slut, det får jag spara tills jag har landat i Egypten. Kanske sover lite först också. Frid.

/Susan Ritzen, Mellanösternkorrespondent i Jerusalem