Det regnar, du spiller kaffe, alla klagar och kollegorna är idioter: ”Vad gör jag här?”
Spaniens kung Juan Carlos abdikerade i måndags morse. Han hade fått nog.
Men framförallt hade Spanien fått nog.
Monarken som installerades efter general Francos död blev en del av Spaniens resa från fascism till demokrati. Och Spanien älskade Juan Carlos.
Tills alldeles nyligen.
Politisk självklarhet efter politisk självklarhet har ryckts ur jorden med eurokrisen. Ilska mot eliter som lever i sus och dus samtidigt som folket dignar under åtstramningspolitik ska aldrig underskattas.
Kungens extravaganta jaktsemester till Botswana 2012 blev vad som krossade honom.
Och nu har han avgått.
När de kungliga abdikerar behöver de i alla fall inte tänka på vad de ska göra efteråt. Folkvalda ledare har det knepigare.
Så låt oss ägna några minuter åt vår svenske statsminister.
Om kung Juan Carlos av Spanien hade en jobbig måndagsmorgon är det inget mot Fredrik Reinfeldts tisdagsmorgon. Alliansen hade valkickoff i Stockholm med konferencier i orange tröja som tvingade halva regeringen att hoppa med i en Alliansdans från bjud-på-dig-själv-helvetet.
Det oöversättbara svenska begreppet, "skämskudde", uppfanns för ögonblick som detta.
Finansminister Anders Borg stod i ett hörn och såg ut att vilja självdö.
Och det var svårt att inte tänka på Fredrik Reinfeldt.
Visst, han har inte varit den statsminister som många hoppades att han skulle kunna vara. Han har misslyckats med sitt viktigaste löfte att minska arbetslösheten och i grund och botten har svenska folket svårt att acceptera reformer som sker på bekostnad av de sjuka och arbetslösa.
Men oavsett allt, Fredrik Reinfeldt förtjänar inte detta.
Tänk er själva: Du har varit skittrött på ditt jobb länge. Du har tvingats grilla korv hemma hos Annie Lööfs föräldrar. Du tror att någonstans där gick din gräns. Men nej, då kommer Allianskickoff med dans och ballonger och du tänker att det inte finns alkohol i världen för att ta dig igenom den här kvällen.
Det kan dock komma en räddning. Och den kan komma snabbare än du tror.
Hoppet om att aldrig mer behöva dansa Alliansdans lever för Fredrik Reinfeldt.
Inte för att många av oss väljare noterade saken men europaparlamentsvalet häromveckan var också ett val till ordförande i EU- kommissionen.
Eller, det trodde i alla fall de som kandiderade.
Högerns Jean-Claude Juncker och Socialdemokraternas Martin Schulz möttes i televiserade debatter och lade ut texten om sina visioner för Europa.
Tanken var att det skulle öka väljarnas engagemang.
Vilket det inte gjorde.
Den borgliga gruppen (EPP) blev dock störst i parlamentet. Och nu tycker Jean-Claude Juncker att han är klar som ordförande för kommissionen.
Det tycker emellertid inte Storbritanniens premiärminister David Cameron.
Blir Juncker vald tänker Storbritannien tidigarelägga sin folkomröstning om utträde ur EU, hotar den brittiske premiärministern. Jean-Claude Juncker är för britterna en läskig EU-flaggviftande federalist från det kontinentala Europa. De vill se något helt annat.
Frågan är bara vad.
IMF:s chef Christine Lagarde, Litauens president Dalia Grybauskaitė och Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt är alla uppe till diskussion. En kvinnlig ordförande i EU-kommissionen vore verkligen på tiden. Men, skriver, European Voice. Det finns en annan nordisk premiärminister ”med minimala chanser att bli omvald hemma, som redan mentalt är inne på sitt nästa jobb, som hör till de som vill reformera EU, som är starkt förankrad i europeisk borgerlighet, som skulle få stöd av David Cameron, och som skulle bli den förste svensken i en stor internationell roll sedan Dag Hammarskjöld”.
Utan att lyckas stava rätt till den svenske statsministerns namn skriver tidningen:
”Den som är smart sätter pengarna på Frederik Reinfeldt”.
Kan detta verkligen stämma? Skulle Fredrik Reinfeldt mitt i en valrörelse verkligen annonsera sin avgång?
Abdikera. Lämna alla i sticket. Bara sådär?
Ja, vad vet vi. Det finns andra rykten som säger att om Fredrik Reinfeldt är aktuell för något så är det snarast jobbet som permanent ordförande i Europarådet, ett uppdrag som ska tillsättas först senare under året.
EU-ledarna förhandlar om en komplicerad Rubiks kub, av intressen. Men det är i just sådana pussel som relativt okända, småtrista ledare från perifera länder kan bli intressanta.
Ingen är arg på dem.
Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs plågade uppsyner i den svenska valrörelsen i kombination med de internationella ryktena om EU-jobb för Reinfeldt och IMF-jobb för Borg bör ändå tas på allvar. Gruppen som röstar på Moderaterna i hopp om att se just Reinfeldt och Borg leda landet är inte obetydlig. Om herrarna planerar att lämna Sverige kommer dessa väljare känna sig lurade.
Rejält lurade.
Som av en slump kommer Angela Merkel och David Cameron till Sverige i veckan för möten med Fredrik Reinfeldt. Vad kommer den svenske statsministern och hans EU-kompisar att göra?
Inte dansa Alliansdans i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar