Ruth Elisa Naema Stjernstedt (1879-1954), f Dalström

Ruth Elisa Naema Stjernstedt (1879-1954), f Dalström och äldst bland Kata Dalströms sju barn, avlade mogenhetsexamen som privatist i Sthlm 1897 och påbörjade medicinstudier vid UU men avbröt dessa vid giftermålet 1901. Vigseln skedde borgerligt i Tyskland för att undgå den sv tvångslagstiftningen om obligatorisk kyrklig vigsel. Ruth S inskrevs vid StH 1916 och avlade jur kand-examen där 1921 för att ingå som delägare i makens advokatbyrå, från 1926 som ledamot av Sveriges advokatsamfund. Hon var den fjärde kvinna i Sverige som antogs av samfundet. Inriktad på familjerätt sökte S både som praktiserande jurist och debattör att tillvarata och förbättra kvinnans rättsliga ställning. Hon utgav också prak- tiska handböcker på familjejuridikens område. Under det tidiga 1950-talet deltog S i diskussionen kring den s k rättsrötan och gjorde en uppmärksammad insats som försvarare av den syndikalistiska tidningen Arbetaren som i Lundquistaffären åtalats för ärekränkning.

Under sin studenttid i Uppsala var S som en av ett fåtal kvinnor aktiv i Ver-dandi och under senare delen av sitt liv deltog hon med styrelseuppdrag inom Sv kvinnors nationalförbund, Yrkeskvinnors riksförbund och Fredrika-Bremer-förbundet i den organiserade kvinnorörelsen. Ordförande i kvinnoföreningarnas radiokommitté 1933-44 verkade hon för att även kvinnliga uppfattningar skulle ges möjlighet att påverka detta nya mediums utveckling. S var partipolitiskt verksam inom Folkpartiet och ledamot av dess kvinnoförbunds arbetsutskott 1935-44, från 1938 som v ordförande. Hon tillhörde under mellankrigstiden en av de oftast intervjuade yrkeskvinnorna, känd för sina klara ställningstaganden och bitvis skarpa formuleringar, och deltog flitigt i offentliga debatter.

En särskild insats gjorde S som en av initiativtagarna till kvinnoberedskapen under andra världskriget och hon var 1938-46 ordförande i Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, en organisation med uppgift att ta emot och fördela kvinnors frivilliginsatser. Kommittén lyckades samla organisationer från skilda åsiktsläger i försvarsfrågan, även det pacifistiskt influerade socialdemokratiska kvinnoförbundet deltog, och dess verksamhet blev betydande. Redan 1939 registrerades 800 000 kvinnor för tjänstgöring, och kommittén verkade sedan för att samordna utbildning och förmedling av ersättningsarbetskraft till jordbruk och industri. S var starkt försvarsvänlig, hon betecknade sig själv som "kanonkvinna", och gjorde sig till tolk för en åskådning där kvinnors rättigheter balanserades av motsvarande skyldigheter, bl a förordade hon kvinnlig tjänsteplikt. Genom dessa åsikter, parade med en häftig antikommunism, fjärmades S från tidigare meningsfränder inom kvinnorörelsen, där hon kom att uppfattas som konservativ. S blev 1942 ledamot av Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet och utgav Kvinnor och försvar (1945), som ingick i Riksförbundets för Sveriges försvar skriftserie. - S:s memoarer, som publicerades i två delar (1953, 1956), ger väsentliga upplysningar om Kata Dalströms liv och gärning liksom om den politiska diskussionen i radikala kretsar under decennierna kring sekelskiftet 1900.

Läs mer HÄR!