Det
är varmt. Vi äter glass och läser varningar från
myndigheterna om värmeslag och uttorkning. Någon postar
bilder från snökaoset i vintras på Facebook. Bara som en
påminnelse. Se, så annorlunda det var. Det enda som är sig likt är
att tågen inte verkar gå. Nu heller.
Den svenska sommaren
är årets bästa dag, skämtar vi. Men värmeböljor kan vara
farliga ting. 2003 upplevde Europa den hetaste sommaren sedan 1540.
Det dansades till den spanska popgruppen Las Ketchups monsterhit och
Serena Williams vann över Venus Williams i Wimbledon. I Sverige
var det valkampanj inför omröstningen om EMU. Samtidigt dog 70 000
personer i Europa av värmen. Men det visste vi inte då.
Dödssiffror
beräknas i
efterhand för värmeböljor och dess offer blir därmed i princip
ansiktslösa. Man jämför hur många som dog med hur många som dött
samma månader tidigare år. Hetta drabbar inte som en orkan eller en
tsunami. Och den drabbar främst äldre.
Höga
temperaturer stressar människokroppen. De tvingar hjärtat och andra
organ att jobba hårdare. Blodet måste pumpas snabbare för att
kunna distribuera vatten i kroppen. Salt försvinner när vi svettas.
Risken för hjärtproblem och stroke ökar.
70 000 är fler
dödsoffer än från någon annan naturkatastrof i något
industrialiserat land. Men antalet böcker som publicerats om
den europeiska värmeböljan 2003 är få.
Vad vi emellertid
vet är att det stora antalet döda i hög grad var en effekt av
att de europeiska sjukvårdssystemen inte klarade av krisen. En
av veckans mer oroande svenska nyheter var den lilla notisen om
att det till ett 20-tal sjukskötersketjänster i Region Skåne inte
finns en enda sökande. Noll personer.
Sydnytt rapporterade
det vi redan vet: Att det finns svenska sjuksköterskor men
att många inte vill jobba för landstingen längre. Lönerna och
arbetsvillkoren är för dåliga och numera finns det
alternativ. Kommunerna betalar ofta bättre och i Norge betalar de
definitivt bättre. Privata vårdbolag är en annan möjlighet eller
så söker man sig till en helt annan bransch. Allra mest kritisk
brukar situationen vara på sommaren.
Det
var också vad som
hände under den extrema värmeböljan 2003 i Frankrike och Italien.
Det saknades personal. Och de äldre dog.
Enligt
en rapport från Vårdförbundet är sjuksköterskebristen i Sverige
så allvarlig i år att patientsäkerheten är hotad. Det har
stängts ner avdelningar över sommaren och pensionerade
sjuksköterskor som kan tänka sig att jobba i juni, juli och
augusti erbjuds 50 000 kronor i månadslön av vissa
bemanningsföretag. Och det är inget specifikt svenskt
problem.
Förra året lämnade
drygt 5 500 brittiska sjuksköterskor Storbritannien, ingångslönen
i England ligger på runt 16 000 kronor och i USA erbjuds många
brittiska sjuksköterskor runt det dubbla. Ibland ingår även
flygresor hem över jul och rabatterat boende.
Hålet
som de emigrerande
brittiska sjuksköterskorna lämnat efter sig i sjukvårdssystemet
fylls av andra. Drygt 8 500 sjuksköterskor och barnmorskor kom
från Indien, Pakistan och Filippinerna till Storbritannien förra
året.
Långa
globala migrantkedjor av främst kvinnor sluter sig runt jorden.
Utbildade sjuksköterskor flyttar från länder i Afrika vidare
till Sydafrika, därifrån till Kanada och från Kanada till USA.
Länderna söder om Sahara har bara tre procent av världens
sjukvårdspersonal samtidigt som de drabbas av 24 procent av all
sjukdom i världen.
Många länder
dräneras på omsorgsarbetare och trots upprepade varningar från
internationella organisationer som Världshälsoorganisationen och
OECD verkar politikerna inte vakna. Inte ens ett land som Sverige
verkar förmöget att lösa sin egen situation på ett hållbart
sätt. Kanske för att utvecklingen är symptom på ett så stort
samhälleligt skifte att det knappt är greppbart.
Vad
sjuksköterskorna gör,
som samhället aldrig räknade med att de skulle göra, är att
de går dit pengarna finns på en marknad som har blivit
internationell.
De första
sjuksköterskorna var ofta nunnor som hade svurit en ed om att de
skulle förbli fattiga. Sjuksköterskans kall var nobelt och viktigt.
Just därför skulle det inte betala sig.
För män brukar
resonemanget vara det omvända: Att arbeten som är viktiga för
samhället ska betala sig. Men så är inte fallet i den kvinnligt
dominerade vården. Där är tonläget det omvända: Ditt jobb är så
viktigt att du ska sluta tjata om det där med din lön. Var inte
så självisk! Och då flyttar hon istället. Kvar står vi med ett
ytterst reellt politiskt problem. Mitt i värmeböljan.
Läs originalartikeln HÄR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar