fredag 27 juni 2014

Bostadsministerns villavurm är ett hot mot både staden och miljön.

Bostadsministerns villavurm är ett hot mot både staden och miljön.


Stefan Attefall, KD, är bekymrad över att det byggs för få småhus i storstäderna. Boverket har därför fått i uppdrag att peka ut områden där man kan bygga fler.
Det är obegripligt att bostadsminister Attefall ser det som ett samhällsproblem att drygt fyra av fem nybyggda bostäder i storstäderna ligger i flerbostadshus. Att människor bor ovanpå varandra, snarare än bredvid varandra, är just det som definierar storstaden.
Det möjliggör fler bostäder, kortare resor och fler affärer och restauranger. Om det är något som framstår som märkligt är det snarare att andelen nybyggda småhus i storstäderna är nästan lika hög som i landsorten.
På numera traditionellt alliansdesperat maner ska en delrapport lämnas redan i september, som av en händelse nio dagar före riksdagsvalet. Stefan Attefall förklarar behovet av utredningen med att sju av tio svenskar säger sig vilja bo i radhus eller villa. Argumentationen är märklig.
Som villabarn skulle jag gärna se att även mina barn får tassa barfota bort till hallonsnåren. I själva verket bor vi i en småtrist lägenhet i närförort med fönster mot tunnelbanan. Det är helt okej, ungarna gillar plaskdammen intill, närheten till jobbet gör att jag kan hämta tidigare på förskolan och prisskillnaden mot ett radhus gör att vi får lite mer pengar över till annat.
Och tvärtemot vad Attefall vill ge sken av är det också så människor väljer bostad. Möjligheten att ha en jättestudsmatta på den egna gräsmattan är bara en parameter. Priset, närområdet och avstånd till affärer och arbetet är oftast mer avgörande. Det är därför en etta i Stockholms innerstad kan kosta mer än en vacker Hälsingegård.
Stefan Attefall är också vilseledande när han försöker ge sitt utredningsuppdrag en miljövänlig profil. I pressmeddelandet talar han om ett modernt villaliv med förbättrad kollektivtrafik. Talande nog nämns kollektivtrafik dock inte i direktiven - där talas i stället vagt om "urbana samhällsfunktioner". Kanske är det för att Attefall känner till att det är närmast omöjligt att förse glesa småhusområden med attraktiv kollektivtrafik. Befolkningsunderlaget blir helt enkelt för lågt för täta avgångar.
Detsamma gäller utbudet av service och nöjen. Om Stefan Attefall med något frejdigt Fannie Mae-upplägg verkligen skulle lyckas möjliggöra för 70 procent av storstadsborna att bo i småhus funnes det inte mycket kvar av det täta stadsliv som lockat många av dem att flytta dit.
Folk kommer givetvis att bo i småhus i storstäderna även i framtiden. Det finns ett stort äldre bestånd, det byggs hela tiden fler villor och dessutom omvandlas mängder av sommarstugor till permanentbostäder.
Alla kommer dock inte att kunna förverkliga drömmen om den egna uteplatsen. Men det är lika lite ett samhällsproblem som att det numera säljs Skagenröra på Gotlandsfärjorna. Och det är verkligen inget skäl för staten att aktivt försöka få fler att välja det boende som är minst markeffektivt och har störst klimatpåverkan.
När Attefall tvärtom försöker låtsas som att villamattor är både urbana och miljövänliga påminner han närmast om de skojfriska kommunisterna i Förbundet Allt åt alla.

Av Patrik Kronqvist 
patrik.kronqvist@expressen.se

Läs originalartikeln HÄR!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar