onsdag 5 mars 2014

Alliansens försvar av Gotland!

Svenskt försvar av Gotland! Var god och dröj.

Det tog onekligen en viss tid för Försvarsmakten att reagera på den ryska invasionen av Krim. Först klockan 11.34 på tisdagen meddelade Högkvarteret att "incidentberedskapen" på Gotland förstärkts. Översatt till svenska innebär det att några Gripenplan flyttas från F17 Kallinge till filialen på Gotland, F17 G.

Denna lilleputt till flygbas vid Visby flygplats sysselsätter omkring 10 personer som håller koll på hangaren och sysslar med underhåll av de plan som kommer på tillfälligt besök. Flygflottiljen i Blekinge har däremot omkring 40 Gripenplan och drygt 700 anställda.

I stället för att permanent förstärka flygbasen i Visby med Gripenplan och personal - som skulle visa på Sveriges vilja att försvara det så strategiskt viktiga Gotland - valde riksdagen att skicka 14 stridsvagnar till ön. Jag tar för givet att den ryska militärledningen skålade i vodka och konstaterade att även om det svenska försvaret lider brist på pengar så saknar det inte humor.

De 14 stridsvagnarna var en politisk eftergift till Jan Björklund från Fredrik Reinfeldt. FP-ledaren hade ju tjatat om att försvaret av Gotland måste stärkas. Och som en symbolpolitisk guldmedalj fraktades Björklundvagnarna av det tyska märket Leopard till ett garage på Tofta skjutfält. För långtidsparkering.
Givetvis tog också detta parkerande sin lilla tid, närmare bestämt fyra år efter att riksdagsbeslutet hade fattats.

Men ingen får köra dem. Ingen kan köra dem. Och uppstår skarpt läge måste personal utbildas, såvida försvaret inte kan få loss personal från Skövde eller Boden. Sedan riskerar Björklundvagnarna att bli stående med soppatorsk i Sjonhems backe mitt på ön. Statoil-macken i Roma har förstås ingen möjlighet att försörja dem med diesel.

För att göra de ryska generalerna på ännu bättre partyhumör - nastrovje! - saknar de 14 Björklundvagnarna också den infrastruktur som krävs för att hålla dem rullande som verkstäder, smörjgropar och ett diesellager. Det stolta svenska enveckas-försvaret lider, som sagt var, av vissa problem.

Det är lätt att ironisera över potemkinkulisserna i garaget där på skjutfältet i Tofta skjutfält, men att Sveriges riksdag övergivit försvaret av Gotland är förstås allvarligt. Man behöver inte ha disputerat på Försvarshögskolan för att inse att den stridande part som behärskar Gotland också härskar över Östersjön.
Riksdagen har antagit en solidaritetsförklaring där vi lovar att Sverige inte kommer "förhålla sig passivt" om ett angrepp skulle drabba något av EU-länderna runt Östersjön. Konkret borde detta innebära att vi ska försvara Gotland så länge att Nato kan använda ön som ett brohuvud.

Dagens 450 hemvärnsmän på Gotlands må vara både utbildade och engagerade, men de är ju praktiken bombmat när ön saknar kvalificerade luftvärns- och kustrobotsystem samtidigt som Iskanderrobotarna i Kaliningrad når ön på några minuter. Inte mycket hjälp från långtidsparkeringen och Björklundvagnarna.
Försvarsminister Karin Enström har dock sagt att "jag tänker inte särskilja Gotland, det är en lika viktig del av Sveriges territorium som Pajala i norr till Smygehuk i söder."

Sverige tycks ha en försvarsminister som förespråkar det gamla territorialförsvar vi övergivit och som aldrig kommer att komma åter. Det kan ju förklara en del av de katastrofala bristerna i nationens försvarsförmåga.

Läs originalartikeln HÄR!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar