söndag 2 februari 2014

Stockholms slumkvarter 2014.

Romerna i Högdalen har inga hem. Ändå ska de snart bli av med dem. – Vi kan inte tillåta att människor lever i en sådan här misär, säger Stockholms socialborgarråd Anna König Jerlmyr (M).

Mellan tågrälsen och madrassen skiljer det bara några meter och en tunn vägg av masonit täckt av en presenning. Inne i det lilla skjulet sprakar en kamin. Trots att det finns en skorsten sticker röken lite i näsan. I en skål ligger en klump köttfärs till kvällens middag och tinar.

Har fyra barn

Här, på en avskild plats i Högdalen i södra Stockholm, lever Elena, 39, och Vasilij, 41, sedan två veckor tillbaka. Då flydde de rasismen och fattigdomen i Rumänien i hopp om att kunna tjäna pengar till sina barn som är kvar i hemlandet. Nu får de ihop cirka 200 kronor per dag genom att tigga på olika platser i Stockholm.
– Vi har fyra barn som är mellan 3 och 14 år gamla. Men ännu har vi inte tjänat tillräckligt för att kunna skicka hem något till dem. Vi måste köpa mat till oss själva också, säger de genom en tolk från EU-projektet Crossroads.

Startade insamling

De senaste två åren har allt fler hemlösa  EU-migranter flyttat in i de olika lägren i Högdalen. Det som till en början var några uppställda husvagnar och bilar har nu växt till stora boplatser där trä- och plåtskjul står i långa rader. Enligt Helena Samuelsson, föreståndare på organisationen Convictus som bedriver dagsverksamhet för hemlösa i Högdalen, bor det nu upp till 170 personer i lägren.
I slutet av förra året rapporterade Aftonbladet och flera andra rikstäckande medier från Högdalen och beskrev hur kåkstäderna nu breder ut sig i förorten. Det var så stockholmaren Anna Silver, 30, fick upp ögonen för problemet. För några veckor sedan såg hon ett inslag i  SVT:s lokalnyheter ABC där socialborgarrådet Anna König Jerlmyr förklarade att Stockholms stad inte sätter ut toaletter och hjälper de boende i kåkstäderna med elektricitet eftersom det inte är några långsiktiga lösningar.
– Jag blev jätteledsen och bestämde mig för att försöka hjälpa till på egen hand, säger Anna Silver.
Själv tycker hon inte att långsiktiga lösningar utesluter kortsiktiga.
– Att hjälpa dem med överlevnad på plats och att se till att de får det bättre i sina hemländer – det ena är en kortsiktig lösning, den andra långsiktig. Båda två behövs.
På Facebook startade hon sidan ”Insamling för hemlösa EU-migranter i Högdalen”. Varannan vecka samlar hon in mat, kläder, hygienartiklar och andra  förnödenheter till dem som bor i kåkstäderna.

"Jätteviktigt"

Efter en lyckad insamling i mitten av januari var det dags igen i går.
– Jag hade ingen aning om att det skulle bli så här stort, säger Anna och blickar ut över långborden i Vantörs kyrka där drivor av insamlade kläder sorteras av frivilliga.
Fredrik Lidé, kyrkoherde i Vantörs församling, är glad att kyrkan kan hjälpa till genom att upplåta sina lokaler till insamlingen.
– Det är jätteviktigt att visa att det finns människor som bryr sig, att de inte är dumpade och lämnade nere i kåkstaden här. Sedan är det toksvårt att veta hur man ska engagera sig på bästa sätt. Den här satsningen hjälper människor av kött och blod som fryser arslet av sig, som en av våra diakoner sa rakt på sak. Sen måste man även hitta mer långsiktiga lösningar, men då ligger det på en helt annan nivå. Vi har kontakt med det som kallas Kyrkornas EU-kontor, som med information från oss får jobba på att påverka politiker i Europaparlamentet.

Hur går det?
– Segt. Segt, segt, segt. Det är tunga krafter man jobbar emot. En tung ekonomisk utveckling i de länder i Sydeuropa vi talar om.

Bryter mot lagar

Trots att Elena och Vasilij är i Sverige för första gången verkar inte den råa kylan bekomma dem nämnvärt.
– Man får ta på sig ett extra täcke på natten, säger Vasilij som i och för sig alltid går klädd i åtskilliga tjocktröjor.
– Det är jättebra här i Sverige. Människor hjälper oss. I Rumänien är det jättesvårt, där finns det varken pengar eller jobb.
Den fria rörligheten inom EU gör att de har rätt att vistas i Sverige i tre månader utan några särskilda formaliteter. I påsk vill de åka hem och hälsa på sina barn, för att sedan återvända till Sverige.
Men nu tyder mycket på att de kan tvingas ändra sina planer. Lägren i Högdalen ska snart avhysas, meddelar Stockholms socialborgarråd Anna König Jerlmyr (M).
”Vi kan inte tillåta att människor lever i en sådan här misär. Vi kan inte heller tillåta att människor bosätter sig varsomhelst och det tror jag att stockholmarna har förståelse för. Det handlar både om lagstiftning som allemansrätt och miljölagstiftning som de bryter mot, men också av humanitära skäl så måste vi avhysa boplatsen i Högdalen”, skriver hon i ett mejl till Aftonbladet.

”Jättestort eget ansvar”

Men hur går en sådan avhysning till? Hur tar man ett hem från den som inte har något? Och vad händer sedan med de hemlösa romerna?
Fredrik Jurdell, avdelningschef på socialförvaltningen i Stockholm, säger att det är mycket som är oklart. Läger av den här storleken har de inte sett tidigare.
– I det här fallet är dimensionen helt ny för oss. En avhysning som innebär att man flyttar 100 meter eller kör iväg saker som de här människorna behöver för sin överlevnad är ingenting vi önskar. Vi försöker ha ett humanitärt perspektiv, säger han och tillägger:
– Men avhysning är egentligen det enda verktyg vi har. Jag skulle tro att det handlar om några veckor, max en månad. Vi måste få till en förändring, för det här är inte bra. Inte för dem som bor i lägren och inte för dem som bor bredvid dem.
Vad som händer sedan är mycket upp till de hemlösa EU-migranterna själva, säger Fredrik Jurdell.
– Rätten att vara här som EU-medborgare bygger på att man har en chans att ta sig in på arbetsmarknaden och att man har tillräckliga tillgångar. Den första frågan man måste ställa är hur de själva tänker. Man har ett jättestort eget ansvar för hur man löser sin situation.
– Med stor sannolikhet är det många som inte har resurser och då kommer frågan vad vi kan erbjuda. Har man riktigt stora behov och vi uppfattar att det är fara för livet, då har vi härbärgsplatser att erbjuda. Så utsatta är det dock inte särskilt många av dem som är. Sedan har vi även möjligheten att bistå med hemresor, som vi förra vintern gjorde ganska många gånger.

Rivit tidigare

När Anna Silver får höra att EU-migranternas läger snart ska avhysas förbyts glädjen över den lyckade insamlingen snabbt i ilska.
– Fruktansvärt tråkigt. Politikernas sätt att minimera problemet är att försöka göra det osynligt.
Enligt henne är det här inte första gången som lägren i Högdalen rivs.
– Det här lägret tror jag att de började bygga i oktober eller november efter att staden rivit det de hade byggt upp tidigare. Skillnaden den här gången är att det kommer att vara medier som ser det.
Frågan är om det hjälper Elena och Vasilij.
– Vart ska vi ta vägen då? undrar Elena. Vi vill inte göra något fel, vi vill bara ha en plats att bo på.
Tillsammans med många av de andra romerna från lägret beger de sig sedan till församlingssalen i Vantörs kyrka där de insamlade sakerna har sorterats.
– Vi är väldigt tacksamma för det här, säger båda.
Även om Vasilij inte hittar någon jacka som passar hans kroppshydda.
– För liten, för liten, säger han på svenska om dem han provar.
Till slut får de ändå ihop flera kassar med mat och kläder till sig själva och sina barn innan de börjar gå hem mot lägret där det är dags att göra kväll. Köttfärsen har tinat nu.

Staffan Dickson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar