Moderaternas desperation!

Nu har Moderaternas desperation nått sådana höjder att de lagt sig helt platt för Socialdemokraterna. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg tänker försöka låta sitt parti guppa fram i politikens ljumma mittfåra som en teflonbepansrad amöba. Och det kommer att misslyckas. Ingen kommer att finna taktiken trovärdig; en gång högerspöke alltid högerspöke. Ingen kommer heller att lockas av den; utan bett, initiativ och egen agenda vinns inga val. Så ungefär kan man sammanfatta kritiken från olika håll mot Moderaternas artikel på DN Debatt. 

Nej, det handlar inte om de senaste dagarnas serieutspel om skatterna, utan om en debattartikel som i dagarna firar tioårsjubileum. Det var i början av mars 2004 som de nya Moderaterna, under Reinfeldts och Borgs ledning, började ta form. Kritiken mot deras projekt är lika gammal. Men den politiska ångvälten Borg och Reinfeldt sålde aldrig sitt partis själ. Nya M är också ett slags skattesänkarparti. Även om omprövningen också omfattade profilen på partiets ekonomiska politik, bestod den nya politiken framför allt i en mer flexibel och inkännande hållning till verklighet och väljare. Den teknokratiska tondövheten i Bo Lundgrens Moderaterna rensades ut och lämnade plats för en sorts mjuk mittenretorik. Och jo, visst blev det hela konturlöst, men politiken vann också trovärdighet. 

Med de nya Moderaterna har väljarna fått ett kompromissvilligt maktparti som visserligen gärna sänker skatterna, men inte tänker göra det hur som helst, när som helst eller till vilket pris som helst. Årets skattepolitiska kurskorrigering inleddes i SVT:s ”Agenda” häromveckan, när Anders Borg i en debatt med Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson flaggade för att det kanske inte blir några fler jobbskatteavdrag nästa mandatperiod. Snarare lät det som att det väntar någon liten skattehöjning. Trots att något åt det hållet antyddes av M-topparna redan i samband med att höstbudgeten lades fram lät det överraskande defensivt. Förtydligande besked kom dock först i P1:s lördagsintervju, och sedan på söndagens DN Debatt. För att försäkra sig om att ingen skulle missa budskapet följdes det upp med en extra pressträff i går. Främst rör det sig om höjda fordonsskatter och ökade punktskatter på tobak och alkohol. Dem har alliansregeringen höjt förr, och politiken ligger i linje med den som väljarna redan är bekanta med. 

Det handlar inte om att slakta några jobbskatteavdrag. Att regeringen aviserar nya pengar till utbildning och kommunernas välfärdsåtaganden är inte heller ologiskt, sett till tidigare prioriteringar. En stor del av tanken bakom Reinfeldts projekt är att skydda det han kallar välfärdens kärna. Moderaterna har fortfarande kongressbeslut på ytterligare skattesänkningar, förstås. Men reservationen ”när de offentliga finanserna tillåter” ger tillräckligt med spelrum för Borg och Reinfeldt att säga det de nu säger.På det hela följer alltså utspelet samma strategiska logik som tidigare gjort Moderaterna framgångsrika i väljaropinionen. 

Och de har hört kritiken förr. Magdalena Andersson var inte sen med att beskylla M-ledningen för att göra en taktisk kovändning utan trovärdighet. Anders Borg motiverar sin strama prognos med tal om ”en ny fas” i finanspolitiken, vilken skulle innebära en sträng tillbakagång till svarta siffror i statsbudgeten under nästa mandatperiod. Det är svårt att inte se det som ett sätt att tvinga Magdalena Andersson att höja insatserna i den kampanj hon lanserat. Socialdemokraternas bullriga retorik om att Sverige ligger i farozonen för att bli Europas nästa Grekland är redan hårt ansträngd. Ordvalet har fått intern kritik, och i en intervju i helgen kallade professor Assar Lindbeck S-kampanjen mot regeringens ekonomiska politik för ett skämt. Även om strategin hittills tycks belönas i opinionen är frågan om rösten håller för fler tonartshöjningar.Vad som återstår att se är dels om Socialdemokraternas aggressiva strategi står pall fram till valet, dels om nya Moderaternas modell för trovärdighet har hunnit bli förbrukad. 

DN