Djuren på Ölands djurpark!

I slutet av sommaren 2011 föddes en ny kull lejonungar på Ölands djurpark. Ungarna var pigga och friska, men tillståndet försämrades när lejonmamman inte ville dia dem längre.

– Det var särskilt två av dem som tog extra mycket stryk av det, säger Pia ­Westén som då gjorde praktik på djurparken.

”Fick inte tillåtelse”

Djurskötarna bad ledningen om tillåtelse att ­mata dem med flaska – men fick ett bestämt nej.

– Chefen sa bara att ”det där är inga kängurus, låt ­naturen sköta sitt”, berättar Pia.

Efter några dagar dog två av ungarna. Arbetsledaren beordrade också personalen att sätta upp presenningar för fönstren så att be­sökarna inte skulle se hur de svalt.

– De ville inte att besökarna skulle kunna se dem ligga där och dö. Skötarna ville verkligen rädda dem, men de fick inte tillåtelse förrän två av dem svultit ihjäl, säger Pia Westén.

Hennes berättelse ­bekräftas av flera andra djurskötare som arbetat på Ölands djurpark. Ingen av dem vill framträda med namn av rädsla för repressalier.

– Det är ju en väldigt fin park att komma till som besökare. Utåt sett. Men jag upplever ­inte att det finns något större intresse för ­vare sig djur eller personal. Jag minns att vi på­pekade bristen på säkerhetsrutiner för personalen bland annat. Men vi fick inget gensvar, säger en av dem.

Klubbades ihjäl

Anna, som arbetat på ­parken från och till under de senaste åren, berättar om bristen på mat och ­vatten, om trånga smutsiga utrymmen och slaktmetoder som det inte pratas högt om.

– Det vanligaste är att djur avlivas med spruta. Men det hände också att vi djur­skötare fick order om att ta till andra, snabbare, metoder, säger hon.

Ett exempel är den näsbjörn som ansågs över­flödig och klubbades ihjäl med en hammare.

– De brukar också ta ihjäl exempelvis getter med en enkel kniv i halsen, säger Anna.

Getterna töms sedan på blod, styckas och blir föda för parkens rovdjur.

– Ingen tänker på om det är tio eller tolv getter i hagen.­ Även hönor, som också används som föda för de större djuren, kan packas i en säck och hängas upp tills de kastas in i hägnen, säger hon.

Men när det gäller de större, exotiska djuren tycks parken göra större ­ansträngningar.

– Det är inte helt ovanligt att man sprutar in lite ­av­livningsmedel i djuret efter att det har klubbats ihjäl, för att ingen inspektör ska kunna påtala att djuret ­avlivats på ett felaktigt sätt, säger en tidigare anställd.

Aftonbladet har sökt vd:n på Ölands djurpark, Barbro Hägg, som gjort sig oanträffbar. I ett pressmeddelande poängterar kommunikationschef Hans Uhrus att parken alltid månar om alla djur och att ”Läns­styrelsen i Kalmar regelbundet genomför kontroller av verksamheten, bland annat enligt djurskydds­lagen, genom så kallade ­inspektioner”.

Inga anmärkningar

Inte heller parkens veterinär, som kommer på ­besök en gång i veckan, har några anmärkningar på djurskötseln.

Ändå förnekar djurparken inte anklagelserna som ställts mot dem.

– Parken har en jätte­duktig veterinär, men han är inte där jämt och kan ­inte se allt, säger en skötare.

Länsstyrelsen i Kalmar har fått in ett flertal an­mälningar mot Ölands djurpark de senaste åren. Ingen kontroll har dock lett till några allvarligare anmärkningar.

– Jag ser det här som en icke-fråga. Vi har utrett ­alla anmälningar som kommit in och inte funnit några skäl att gå vidare med dem ­eftersom de inte går att styrka, säger länsveterinären Leif Dahlgren.

Fotnot: Anna heter egentligen något annat

•  JOSEFIN SKÖLD

Läs orginalartikel i tidningen Aftonbladet HÄR!