Gävlepolisens tips pekade ut Christer Pettersson:
Mordet på Statsminister Olof Palme kunde ha lösts på en vecka
Gävlepolisens tips pekade ut Christer Pettersson direkt efter mordet.
Men utredarna nonchalerade uppgifterna.
– Palmemordet hade kunnat vara löst på en vecka om utredarna hade brytt sig, säger den pensionerade kriminalinspektören Åke Engberg till Aftonbladet.
Först fem år efter Palmemordet hörde utredarna i Stockholm av sig och ville veta mer. Sen dröjde det ytterligare två år tills vittnena hördes.
Då hade Christer Pettersson redan friats av hovrätten.
Dåvarande länspolismästaren och spaningsledaren Hans Holmér ledde utredningen som redan första veckan fick in tre tips som skulle peka ut Christer Pettersson.
Men alla lades då åt sidan.
Aftonbladet kan i dag presentera nya detaljer kring ett av de tre tipsen. Det bygger på vittnesmål från fem personer.
Aftonbladet har pratat med alla.
”Jag ska skjuta Palme"
Låt oss gå 26 år och några dagar tillbaka i tiden, det är i den senare delen av februari 1986.
Sven-Åke Grönberg kör E4:an söderut mot Stockholm. I bilen sitter också hans yngre vänner Magnus och Rickard.
– Jag visste att de skulle köpa amfetamin. De hade fått tips om någon lägenhet i Kista, berättar Sven-Åke Grönberg.
De stannar till vid Tönsbergsgatan 9.
Magnus och Rickard ringer på en dörr på en loftgång två trappor upp. När de kommer in får de en chock.
En man sitter och snurrar med en revolver och säger ”Jag ska skjuta Palme”.
De visste då inte vem Christer Pettersson var. Men efter att långt senare ha sett bilder på honom kände de igen honom som mannen i lägenheten.
”Var skräckslagna”
Sven-Åke Grönberg hinner bara sitta och vänta några minuter i bilen när han plötsligt får se sina kompisar komma springande.
– Kör för helvete, det är en psykopat där inne med en revolver. Han säger att han ska skjuta Olof Palme, skriker en av dem, enligt Grönberg.
Rickard och Magnus slänger sig i baksätet på bilen.
– De verkade skräckslagna och berättade sedan mer om galningen som hade suttit och snurrat med revolvern.
Christina äger och bor vid den här tiden i lägenheten. Hon hade då och då besök av Christer Pettersson. De var goda vänner, men hon såg honom aldrig med en revolver.
Klockan 23.21 den 28 februari 1986 skjuts Olof Palme ihjäl med en revolver i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen i centrala Stockholm.
Det har gått en vecka sedan besöket i lägenheten i Kista och Sven-Åke Grönberg får en chock när han får höra nyheten hemma i Gävle.
– Det kändes hemskt. Min tanke var omedelbart att nu har revolvermannen gjort verklighet av sitt hot, säger han.
Grönberg ringer till Gävlepolisen och får tala med kriminalinspektör Åke Engberg.
– Jag ville inte att Grönberg skulle berätta på telefon så jag åkte och hämtade ner honom till polisstationen. När jag fick höra hans berättelse ringde jag upp Palmegruppen och lämnade över telefonen till Grönberg så han själv fick berätta för mordutredaren vad han hade varit med om, säger Åke Engberg.
Ringde fem år senare
Men intresset för tipset är svalt.
Först fem år senare ringer Palmegruppen upp kriminalinspektör Åke Engberg igen.
– Då undrade de om jag hade namnet på ”Gävlebon”, alltså Grönberg, vilket jag givetvis hade. De ville att vi skulle hålla ett förhör med honom, säger Engberg.
Han tror att Palmemordet kanske hade varit löst om utredarna tagit tipset på allvar:
– Palmeutredarnas nonchalans har retat mig genom åren.
En av Palmeutredarna som försökte driva spåret mot Christer Pettersson, före detta kriminalinspektör Thure Nässén, jobbade länge i motvind.
– Vi hade ju uppgifter från tipsare att vi skulle söka mördaren på gatan där busarna höll till. Men då sa Holmér ”du ska inte inbilla mig att Palme blev skjuten av någon jävla gatulangare” och då lades allt det här ner, säger Nässén.
Lånat ut en revolver
Men tipsen mot Christer Pettersson blev allt fler. I december 1988 greps han och åtalades senare misstänkt för mordet. Pettersson nekade och friades till slut av Svea Hovrätt.
Långt senare, i mitten av 90-talet, avslöjade spelklubbsägaren Sigge Cedergren på sin dödsbädd att han hade lånat ut en revolver till Christer Pettersson månaderna före Palmemordet.
I dag är både Sigge Cedergren och Christer Pettersson döda.
Läs artikeln i sin helhet HÄR!
Lisbeth Palmes bild av mördaren, läs HÄR!
Intressant läsning HÄR!
Vad gjorde Hans Holmér natten när Palme blev skjuten, läs HÄR!
Intressant; taxivitten såg Christer Pettersson, läs HÄR!
Här en annan artikel från ett vittne, läs HÄR!
Pettersson dömdes för dråp
Christer Pettersson föddes 1947 i Solna.
Dömdes 1974 för dråp efter att ha huggit en för honom främmande man med en bajonett på Kungsgatan i Stockholm.
I samma kvarter mördades Olof Palme den 28 februari 1986.
I december 1988 anhölls Christer Pettersson som misstänkt för mordet på Olof Palme.
I juli 1989 dömdes han mot sitt nekande av Stockholms tingsrätt för mordet, men friades den 1 december samma år av Svea hovrätt.
Långt senare presenterade riksåklagaren ny bevisning och lämnade in en begäran om resning i målet. Men det blev ingen ny rättegång. Högsta domstolen sa nej.
Den 29 september 2004 dog Christer Pettersson av en hjärnblödning.
uppstår borde myndigheterna verka för största möjliga öppenhet. I fallet med det ännu ouppklarade statsministermordet har man istället valt att tillämpa ett stort mått av mörkläggning – i synnerhet av det som handlar om polisspåret. Det finns en uppsjö av faktauppgifter från utredningen – och alltså inte lösryckta teorier – som pekar i en och samma riktning: att mordet var organiserat och att polisspåret är en realitet som man svårligen kan bortse från.
SvaraRaderaHur förklarar man annars det stora antalet observationer av walkie-talkie-män, alla märkliga omständigheter kring vissa polispatruller längs mördarens flyktväg, alla manipulationer som rör larmtider och protokoll och, som sagt, alla hemligstämplade dokument, som t.ex. obduktionsprotokollet mm.
Anledning...en till att man inte velat gå till botten med detta kan sammanfattas med begreppet ”I nationens intresse” (läs Lars Borgnäs utmärkta bok på detta tema.) För att undvika en politisk förtroendekris och en skandal av oerhörda dimensioner väljer man istället att mörklägga det hela och lösa mordet genom att jaga den lämpliga syndabocken, något som Aftonbladet varit behjälpligt med under alla dessa år – och nu senast genom den här skrönan från Gävle.
Om viljan hade funnits hos Palmegruppen, åklagarna och de gångna årens regeringar och hos den tredje statsmakten hade mordet varit uppklarat för länge sedan.
Men det borde inte vara för sent. Det Kalla kriget är slut och preskriptionstiden har tagits bort. En nystart vore välkommen efter att spaningsledaren Stig Edqvist gått i pension. Man kan ju börja med att släppa hemligstämpeln på obduktionsprotokollet och de 90 dokument som är relaterade till spåret ”Dekorimamannen”.
Aftonbladet kan ju ställa frågan till Fredrik Reinfeldt om det inte är besvärande att en av hans moderata riksdagsmän är utpekad som Palmemördare och varför man inte ser till att få ett stopp på dessa grova anklagelser genom att anmäla Sven Anér för förtal (vilket han själv bett om!) – eller åtminstone se till att skapa största möjliga öppenhet i denna viktiga fråga.
Är det inte hög tid att tillsätta en sanningskommission?